Svenska affärsbanker var först i världen med att öppna dörren för kvinnliga anställda. År 1865 anställdes Alida Rossander som kassör på Stockholms Enskilda Bank. Att SEB tog steget berodde mycket på att grundaren av den så kallade Wallenbergsfären, André Oscar Wallenberg, långt före sin tid förespråkade lika rättigheter för kvinnor och män.

Pionjären Alida Rossander fick snart efterföljare när allt fler banker valde att anställa kvinnor. Men det var ett omdebatterat steg som av många i branschen fortfarande betraktades som riskfyllt.

– Det var en balansakt för bankerna. Å ena sidan var det väldigt attraktivt att anställa kvinnor eftersom det var högst socialt accepterat att betala dem en mycket lägre lön än män. Å andra sidan var det viktigt att upprätthålla kundernas förtroende, som riskerade att skadas om det blev en för hög andel kvinnliga anställda som kunderna såg som känslostyrda och därmed mer opålitliga än män, säger Kajsa Holmberg.

Avhandling om finansbranschens första kvinnor

Kajsa Holmberg är utredare på Statskontoret och har nyligen belönats med Gerda Höjers pris för sin avhandling ”Behind the counter”, som beskriver hur det gick till när den svenska banksektorn började anställa kvinnor för 160 år sedan.

– Jag har alltid varit intresserad av arbetsmarknadsfrågor och därför valde jag att undersöka banksektorn där det skett stora förändringar över tid. Dessutom fanns det mycket spännande arkivmaterial som det inte hade forskats på, så det var väldigt intressant att nörda ner sig, säger Kajsa Holmberg.

Vad utmärkte de första kvinnorna som tog plats på dåtidens bankkontor?

– De allra första kom från övre medelklass och överklass, eftersom kassaassistent eller kassörska på bank ansågs vara ett fint yrke för kvinnor. Det krävdes även en viss nivå av utbildning, som var få kvinnor förunnat under 1800-talets mitt. De kom ofta från både välbeställda och framsynta familjer som var öppna för att kvinnor skulle få utbilda sig och även lönearbeta.

Vad berodde det på att kvinnorna släpptes in på bankerna förhållandevis tidigt i jämförelse med andra branscher?

– Det korta svaret är att det vid den tidpunkten växte fram mer attraktiva jobb för män, som sökte sig till andra yrken för att göra karriär. För kvinnor var det fortsatt otroligt attraktivt med den här typen av jobb eftersom de inte hade samma valmöjligheter. Kvinnor och män konkurrerade på så sätt på två olika arbetsmarknader.

Vad vet vi om hur de hade det på jobbet, hur var arbetsförhållandena?

– Det var en debatt under tidigt 1900-tal då många män som arbetat på bankkontor tyckte att yrket började bli alldeles för styrt, inrutat och repetitivt. Det bidrog till att många män lämnade yrket för att söka sig till andra områden där de tyckte sig ha större frihet och utvecklingsmöjligheter. Banken som arbetsgivare var väldigt paternalistisk och bankdirektören tog hand om de anställda på ett mycket uppstyrt sätt.

Finns det några likheter i hur finansbranschen såg ut då och hur det ser ut i dag, till exempel löneläget där kvinnor fortfarande inte får lika betalt för samma arbete?

– Ja och nej. På den tiden var det social accepterat, rentav självklart, att betala kvinnor betydligt mindre än män. De flesta kvinnor lämnade också arbetsmarknaden när de gifte sig, vilket ur arbetsgivarnas perspektiv gjorde det logiskt att inte investera så mycket i kvinnors kompetensutveckling. De faktorerna är mycket svagare i dag, säger Kajsa Holmberg.

Hon tillägger att hon gärna skulle vilja undersöka vad det beror på att liknande lönestrukturer fortfarande hänger kvar.

– Många antaganden som handlar om kollektiv kontra individ, till exempel om kvinnor anses lämpliga eller inte för vissa uppgifter, görs än i dag.

Text: Klara Ledin Höglund