Alla former av civilkurage är bra civilkurage
Ofta kan det vara enklare för den som själv inte är utsatt för trakasserier eller diskriminering att höja sin röst för andra. Alla kan hjälpa till att visa civilkurage genom att säga ifrån själv eller backa den som vågar markera när det inte är ok.
Backa upp varandra
Även om du inte är den som ställer dig upp i en fråga, så kan du sluta upp bakom den som vågat säga ifrån. Att vi blir fler som tydligt visar när det inte går rätt till, gör det enklare och mer självklart för andra att våga säga ifrån nästa gång.
Synliggör de som inte får utrymme
Använd din position för att visa ditt stöd. Att själv tillhöra normen är kanske inte det du tänker på dagligen. Din position kan vara tryggare än den din utsatta kollega har. Använd din position som plattform för civilkurage. Det är en form av solidaritet, precis som vår fackliga grundtanke.
Våga säg ifrån
Den mest grundläggande formen av civilkurage, är kanske även den tuffaste. Att våga vara obekväm och skapa ”dålig stämning” när det sägs eller görs något som inte är ok. Det gör att vi på sikt kommer att få ett mer humant arbetsliv.
Tips på hur du kan visa på civilkurage i olika situationer
Företagets nya policy om rekrytering ska implementeras. Den anger tydligt att företaget strävar efter att vara en arbetsplats fri från diskriminering samt att man jobbar aktivt för en ökad mångfald i sin rekrytering. Arbetsgivaren och många kollegor verkar väldigt nöjda med policyn och det pratas ofta om att ”ni har så bra mångfald på arbetsplatsen”. Det är ju ”stor spridning i både ålder och könsfördelning”.
Våga vara en konstruktivt ifrågasättande röst. Till exempel kan du säga: ”Vad bra att mångfald och inkludering är en aktuell fråga på vår arbetsplats. Men det finns ju fler diskrimineringsgrunder än ålder och kön. Hur inkluderande är vi i rekryteringsprocessen gällande alla sju diskrimineringsgrunder? Till exempel vad gäller funktionsvariation och etnisk tillhörighet?”
I fikarummet hör du hur en kollega pratar i generaliserande termer om ”hur muslimska kvinnor måste klä sig”. Att det ”kan väl aldrig vara någons fria val att täcka ansiktet eller huvudet med en sjal?!” Kollegorna som står bredvid verkar inte ifrågasätta det kollegan säger, men ingen bekräftar heller det hen sagt.
Du kan bemöta kollegans uttalande med att bryta in i samtalet och fråga ”Hur kan du veta det här? Känner du många kvinnliga muslimer som berättat om sin upplevelse? Det du säger är diskriminerande och spär på fördomar om muslimer som inte är sanna.”
På ett möte med en arbetsgrupp, där tre är män och sju är kvinnor, noterar du att det oftast är de manliga kollegorna som har och tar talutrymme. De kvinnliga kollegorna som lyfter idéer blir inte särskilt ofta bekräftade. En manlig kollega lyfter efter en stund samma idé som en yngre kvinnlig medarbetare sagt tidigare under mötet. Han möts nu av glada tillrop och ”bra tänkt, Johan!” Även chefen/teamledaren instämmer i detta.
I den här situationen kan du rikta dig direkt mot den kvinnliga kollega som först presenterat den idé som Johan fått uppmärksamhet kring. Fråga henne: ”på vilket sätt skiljer sig det Johan föreslår från din idé?” På så vis synliggör du direkt i mötet att det var hon som haft idén från början, utan att behöva gå i konflikt med eller ifrågasätta Johan inför hela gruppen.
Under en tid har du hört frustrerade och ”skämtsamma” kommentarer om hur en av de yngre nyare kollegorna ofta stavar fel och kanske inte alltid är språkligt korrekt i sina mail. ”De får väl inte lära sig något i skolan längre” eller ”hur svårt kan det vara att stava rätt – det är ju ganska nonchalant”. (Eftersom du är förtroendevald har du fått kännedom om att den aktuella kollegan/medlemmen har dyslexi.)
Du kan bemöta kollegorna som pratar om den andre kollegan med: ”Har ni funderat på att alla kanske inte kan se text eller uppfatta stavning lika bra som ni?” Och lyft att ha till exempel dyslexi inte påverkar hur bra någon är på sitt arbete. ”Det ni säger är uttryck för funkofobi och jag tycker inte att det är ok att vi pratar om varandra på det sättet på vår arbetsplats.”
På fikat hör du en grupp kollegor diskutera regeringens senaste budgetförslag och de olika satsningarna/nedskärningarna i välfärden. I ganska negativa ordalag uttrycks besvikelse över att sjukvård utvecklas i en negativ riktning och att ”Det kostar ju att ta emot flyktingar. Det finns en gräns för vad ett samhälle klarar av. Vad bidrar de där ens med? Får boende, mat och kläder. Sen då? Lär de sig ens svenska?”.
Du kan ansluta i samtalet och ställa frågan: ”Vart tänker du att människorna på flykt ska ta vägen?” Eller ”Vilka menar du är ’de där’?” Eller ”hur skulle du själv ha agerat om du behövt fly från ditt hemland, kanske till och med utan din familj? Hade du velat att det fanns länder som fortsatt hade öppna gränser?”
En manlig kollega har nyligen fått barn. På lunchen pratar han stolt om hur han och hans partner tänker dela på föräldraledigheten och att han kommer att vara föräldraledig hälften - i nio månader. Någon säger ”Va! Ska du vara ledig så länge?!” Men de allra flesta uttrycker sig i mer positiva ordalag. Till exempel hur bra det är med ”den yngre generationen som delar på ansvaret”. Att han är en ”sån bra pappa” och att hans partner ”haft tur” som fått barn med honom. När han nyligen gått på föräldraledighet kommer en kvinnlig kollega tillbaka från sin tio månader långa föräldraledighet. Du uppfattar att hon får många frågor i stil med ”har barnet redan börjat på förskolan?”, ”vill du inte vara ledig längre?” och ”men då jobbar du inte heltid?”.
Ställ motfrågor till de som ifrågasätter din kvinnliga kollega. Till exempel: ”Inte längre? Hur menar du då? Tio månader är ju mer än hälften av föräldraledigheten.” Eller: ”Skulle du ställa de här frågorna till en av våra manliga kollegor när de har varit på föräldraledighet?” Eller så kan du istället vända dig mot din kvinnliga kollega som blir ifrågasatt och bekräfta de val hon gjort: ”vad roligt att du är tillbaka!” ”Perfekt med halvtidsbyte, så din partner också får tid att ta ansvar för barnet”.
